Erik Folke "Börje" Andersson, född den 24 november 1903 i Norrköpings Borgs församling, var en framstående svensk fotbollsspelare som under sin aktiva karriär spelade som försvarare. Han representerade IK Sleipner, en av Norrköpings stolta fotbollsklubbar, i Allsvenskan mellan 1924 och 1933. Under denna tid etablerade han sig som en pålitlig och skicklig spelare i försvaret, känd för sin förmåga att läsa spelet, sin teknik och sin trevliga och sportsliga attityd både på och utanför planen.
Mellan 1927 och 1929 blev Anderssons insatser belönade med en plats i det svenska landslaget, där han gjorde fyra A-landskamper. Det var ett bevis på den höga nivå han höll under sin karriär och hans betydelse för svensk fotboll under denna period. Hans spelstil präglades av ett lugn i försvaret, god spelförståelse och en förmåga att bryta motståndarnas anfall med både kraft och finess.
Fotbollen fanns i familjen – även hans bror, Rupert Andersson, spelade i IK Sleipner, vilket gjorde bröderna till en viktig del av klubbens historia. Börje Andersson avled den 29 september 1981 i Norrköping, men minnet av honom lever kvar som en del av svensk fotbolls tidiga framgångshistoria. Källa: AI